jennilicious

Det är egentligen konstigt, hur det kan sätta sig så i huvudet.. Vad jag går igenom för att "vara smal", för att undvika alla dessa kalorier. Jag tänker på mat konstant, det snurrar runt runt runt i skallen på mig.. När får jag äta, vad ska jag äta idag? Klarara jag av 18 h fasta för att sedan äta lite sallad och sedan börja om igen? Klart jag skulle ha klarat det, om det inte vore för att jag har tuuuusen olika saker att göra och energin räcker inte till.. Jag blir trött, åh så trött. Jag behöver näring, jag är väl inte helt pantad, men nej, ångesten säger ifrån.

Jag hatar också att sitta här på kvällen och känna att "Fan, idag ha det inte gått bra med maten.. Näää, jag blir nog fan inte smalare tills i morgon ändå. Skit" Jag går igenom tusen gånger allt jag har ätit under dagen, försöker uppskatta hur många kalorier det kan ha varit, hur fet jag kommer att bli av dem... Att känna hur ångesten bultar bakom pannbenet och gör sig påmind över hur ful och tjock jag faktiskt är... Det är konstigt, men jag kan bara känna mig vacker om jag är hungrig. och nu är jag proppmätt!